Välkommen till e-kursen i mänskliga rättigheter

Kyros-cylindern (539 f.Kr.)

Kyros den store, det antika Persiens förste kung och hans arméer erövrade staden Babylon, år 539 f.Kr. Men det var hans nästa handling som utgjorde ett stort framsteg för människan. Han befriade slavarna, förklarade att alla människor hade rätt att välja sin egen religion, och fastslog att alla raser var jämlika. Dessa och andra förordningar dokumenterades på det akkadiska språket med kilskrift, på en cylinder av bränd lera.

Detta gamla dokument, som idag är känt som Kyros cylinder, har nu erkänts som världens första dokument om mänskliga rättigheter. Det har översatts till Förenta Nationernas alla sex officiella språk och dess stadgar motsvarar de fyra första artiklarna i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Spridningen av mänskliga rättigheter

Från Babylon spred sig idén om mänskliga rättigheter snabbt vidare till Indien, Grekland och så småningom till Rom. Där uppstod begreppet ”naturliga lagar” eftersom man observerade att människor hade en tendens att följa vissa oskrivna lagar under livets gång, och romerska lagar baserade sig på rationella idéer som kunde härledas från sakernas natur.

De dokument som garanterar individuella rättigheter som till exempel Magna Charta (år 1215), Petition of Right (1628), Förenta staternas författning (1787), den Franska förklaringen om människans och medborgarens rättigheter (1789), och USA:s Bill of Rights (1791) är de skrivna föregångarna till många av dagens dokument om mänskliga rättigheter.

Magna Charta (1215)

Magna Charta, ”Det stora dokumentet”, var förmodligen det viktigaste av de tidiga influenserna på den omfattande historiska process som ledde till den grundlag som idag är norm inom den engelskspråkiga världen.

År 1215, efter det att Kung John av England hade kränkt ett antal gamla lagar och seder enligt vilka England hade styrts, tvingade hans undersåtar honom att signera Magna Charta, där det står vad som senare kom att betraktas som mänskliga rättigheter. Bland dem var kyrkans rättighet att vara fri från inblandning av regeringen, alla fria medborgares rättighet att äga och ärva egendom och att skyddas från orimliga skatter. Det fastställde rätten för änkor som ägde egendom att välja att inte gifta om sig, och fastställde principer för vederbörliga processer och likhet inför lagen. Där fanns även avdelningar som förbjöd mutor och tjänstefel av ämbetsmän.

Magna Charta ansågs allmänt som ett av de viktigaste juridiska dokumenten i utvecklingen av den moderna demokratin, och var vändpunkten i kampen för frihet.

Petition of Right (1628)

Nästa dokumenterade milstolpe i utvecklingen av mänskliga rättigheter, var ”Petition of Right”, som skapades 1628 av det engelska parlamentet och skickades till Charles I som ett uttryck för medborgerliga friheter. När parlamentet hade vägrat att finansiera kungens impopulära utrikespolitik hade det lett till att hans regering utkrävde lån och inkvarterade trupper i medborgares hem som en ekonomisk åtgärd. Godtycklig arrestering och fängslande för att man motsatt sig dessa policyn hade i parlamentet framkallat en våldsam fientlighet mot Charles och George Villiers, hertigen av Buckingham. Petition of Right, som sir Edward Coke var upphov till, baserades på tidigare lagar och frihetsbrev och hävdade fyra principer: (1) Inga skatter får åläggas utan parlamentets godkännande, (2) Ingen undersåte får fängslas utan att orsaken anges (förnyad bekräftelse av rättigheten att kallas till domstol för förhör), (3) Inga soldater får inkvarteras hos medborgare, och (4) Krigslagar får inte användas i fredstid.

Förenta staternas oavhängighetsförklaring (1776)

Den 4 juli 1776 godkände Förenta staternas kongress Oavhängighetsförklaringen. Dess främste upphovsman, Thomas Jefferson, skrev förklaringen som en formell förklaring till varför kongressen den 2 juli hade röstat för att förklara sig oavhängig från Storbritannien, mer än ett år efter det att det amerikanska revolutionskriget hade brutit ut, och som en redogörelse som tillkännagav att de tretton amerikanska kolonierna inte längre var en del av det brittiska imperiet. Kongressen utgav Oavhängighetsförklaringen i flera former. Den publicerades först som ett tryckt stort blad och distribuerades vitt och brett och lästes för allmänheten.

Filosofiskt sett betonade förklaringen två teman: individuella rättigheter och rätten till revolution. Dessa idéer anammades allmänt av amerikaner och spreds även internationellt, vilket särskilt påverkade den franska revolutionen.

Förenta staternas författning (1787) och Bill of Rights (1791)

Förenta staternas författning skrevs sommaren 1787 i Philadelphia, och är den grundläggande lagen för USA:s federala styrelsesätt och är ett historiskt dokument i västvärlden. Det är den äldsta skrivna nationella författningen i bruk, och definierar de viktigaste organen för en regeringsform och dess rättskipningsområde samt medborgares grundläggande rättigheter.

De första tio tilläggen till författningen – Bill of Rights – började gälla den 15 december 1791, vilket begränsade den federala regeringens makt i USA och skyddade alla medborgares rättigheter samt rättigheterna för dem som bor på eller besöker amerikanskt territorium.

Bill of Rights skyddar yttrandefrihet, religionsfrihet, rätten att inneha och bära vapen, mötesfrihet och frihet att lämna in en petition. Den förbjuder även orimligt genomsökande och gripande, grymma och ovanliga straff och framtvingad bekännelse. Bland de juridiska skydd som Bill of Rights ger förbjuder den kongressen att stifta någon lag som avser etablering av religion och förbjuder den federala regeringen att beröva någon person livet, frihet eller egendom utan vederbörlig laglig process. I federala kriminalfall krävs det åtal av en jury (i USA) för varje brott belagt med dödsstraff, eller varje så kallat avskyvärt brott, vilket borgar för en snabb offentlig rättegång med en opartisk jury i det distrikt där brottet begicks, vilket förhindrar att en person riskerar faran av dubbel rättegång.

Deklarationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna (1789). År 1789 fick folket i Frankrike till stånd ett avskaffande av den absoluta monarkin och lade grunden till upprättandet av den första franska republiken.

Bara sex veckor efter stormningen av Bastiljen och knappa tre veckor efter att man avskaffat det franska feodalsystemet antogs Förklaringen av människans och medborgarens rättigheter (på franska: Déclaration des droits de l’Homme et du citoyen) av den nationella konstituerande församlingen som det första steget till en skriftlig författning för den franska republiken.

Förklaringen kungör att alla medborgare skall garanteras rättigheter i form av ”frihet, egendom, trygghet och motstånd mot förtryck”. Den hävdar att behovet av lagar härstammar från det faktum att ”... utövandet av varje människas naturliga rättigheter bara har de begränsningar som garanterar att andra medlemmar i samhället åtnjuter samma rättigheter”. Förklaringen betraktar således lagen som ett ”uttryck för den allmänna viljan” vars syfte är att främja denna jämlikhet ifråga om rättigheter och att förbjuda ”enbart sådana aktiviteter som är skadliga för samhället”.

Den första Genève-konventionen (1864)

Sexton europeiska länder och flera amerikanska stater deltog år 1864 i en konferens i Genève, efter inbjudan av Schweiz federala regering, på initiativ av Genève-kommittén. Den diplomatiska konferensen hade anordnats i syfte att anta en konvention för behandlingen av soldater som sårats i strid.

Huvudprinciperna som fastställdes i konventionen och upprätthölls av senare Genève-konventioner stipulerade att man var skyldig att ge vård utan åtskillnad till sårade och sjuka militärer och att man skulle respektera medicinska transporter och utrustning som var märkta med det röda korset på en vit bakgrund.